Ännu mera snart jul

Nu är det ännu närmare jul....
Klapparna är klara.
Sonen får ett begagnat PS2 & några spel, pussel, underställ + lite lego.
Dottern är den som får det dyra i år. Hon får ett Nintendo DS, något hon verkligen önskat sig, pussel, underställ , kläder & smink.
Jocke & jag har bestämt att inte köpa något till varandra i år....
Visst är det mest logiskt så, men jag kommer att sakna att inte få några klappar.

Var inne idag & handlade det sista med lilla mamma.
Är så trött, fjärde dagen med feber & hosta.

Känns som om jag inte gör annat än klagar & gnäller
Har funderat på det jag skrev igår.....
Om hur jag respektive mina systrar sörjer, det känns som om det lätfel det jag skrev....
Naturligtvis så saknar de vår far precis lika mycket som jag........
Äsch.....
Är det något jag vet så är det att jag kan lita blint på mina underbara systrar. Trots att vi är extremt olika & kan vara ganska oense ibland ;o) så vet jag att till Lotta & Ing-Marie kan jag ringa mitt i natten under värsta snöstormen & de skulle komma direkt...

Jag älskar verkligen er!

En syster

En syster är en hjälpande hand.
Bunden till dig med eviga band.
Hon känner till varifrån du kom.
Hon ser vad du gör och hon bryr sig om.
En syster är någon som är dig lik.
Hennes närvaro gör din levnad så rik.
Hon delar både sorger och skratt.
En syster är en oskattbar skatt.

Snart jul

Jaha!!
Om bara några dagar är det julafton.....
Kan inte säga att jag ser fram mot det alls. Men man biter ju ihop för barnens skull.

Just nu ligger jag dunder förkyld med feber & hosta å fattar inte hur jag ska hinna med allt som måste göras.
Jocke ska köpa julmaten idag & imorgon ska jag släpa mig iväg för att handla de sista klapparna till huliganerna.
Allt känns bara skit just nu.......
Eftersom jag gått sjukskriven så länge så är verkligen ekonomin körd i botten. Vi har tom fått växla in den stora burken med mynt (som vi alltid brukar använda till semesterpengar) för att få det gå ihop.
Fick löneförhöjning från jobbet, retroaktivt från april, men eftersom jag itne jobbat så får jag inga extra pengar. Från försäkringskassan får jag bara retroaktivt från den dag som avtalet skrevs på, dvs mitten på november :o(
Typiskt eller hur??

Just nu mår jag inte bra alls. Saknar min pappa, men har fruktansvärt svårt att få ur mig sorgen. Resultatet blir att min stackars familj får ta en mamma & fru som är konstant på dåligt humör & är tvär som sjutton.........
Det gör ont i hela mig bara jag tänker på pappa.
Det är så svårt att fatta att han inte finns längre.
Beundrar mina systrar som verkar hantera detta mycket bättre än jag.........
Eller så är de lika bra på att dölja hur de mår som jag....

Jag vill bra dra nåt gammalt över mig & försvinna.
Mår ungefär lika dåligt nu som precis i början när jag blev sjukskriven.

Äsch, det är väl bara att bryta ihop och komma igen...

Pappa

Min pappa har dött.
Trots att han varit dålig länge & vi har fruktat det värsta så många gånger kom det som en chock...

Han lades in på sjukhuet i tisdags. Men mådde ju så bra i fredags????
Vi skulle ju hämta hem honom igår!!

Det är så mycket jag skulle ha velat sagt till honom.
Hur mycket jag älskade honom, hur viktig han var i mitt liv!
Hur mycket jag lärt mig av honom. Att det är av hans & mammas kärlek till varandra och till oss tre systrar jag lärt mig att jag är viktig och värdefull.
Att han kunde ge mig så mycket styrka och mod, bara genom några ord eller genom en kram.
Att jag är så tacksam över att han alltid fanns där när jag behövde honom, att jag fortfarande behöver honom.....

Jag ville förklara hur mycket mina barn såg upp till sin morfar, hur mycket han betydde för min man Jocke.

Jag önskar att jag hunnit berätta för honom hur mycket jag beundrar honom. En man som alltid sagt vad han tycker, stått upp för de svaga och gett oss i sin närhet så mycket värme, humor och kärlek.

Tack pappa för att du fanns hos mig i hela mitt liv!!!!!!!!

Jag älskar dig!

Sooooova

Är så trött....fattar inte hur seg man kan vara.
Fast iofs har det varit mycket de senaste två veckorna.
Inga stora grejor, men det räcker tillräckligt för mig faktiskt.
Undrar när jag kommer att få tillbaka min energi, min ork & min lust.....

Det har varit utvecklingssamtal med barnen, å där var allt jättebra (som vanligt).
Visserligen har Karro lite småstrul, men inget som vi inte kan klara av.
Mackan han glider genom skolan som på inlines eller nåt, det enda som hackar lite är skrivningen. Men det löser sig också.

Jag önskar att jag vore som förut igen.....
Mer energi & gladare......
Vissa dagar är jag helt tom, orkar ingenting, känner nästan ingenting heller....
Bara tom........

På lördag ska jag åtminstone ha kul. Då ska jag träffa cybermammorna, tjejerna på en mailinglista jag är med på.
Det är flera år sedan jag såg dom så det ska bli jättekul att träffas igen.

Karro ska vara med & arrangera Spökafton vid ridklubben. Hon sitter ju med i "minisektionen" och de ska hjälpa ungdomssektionen med arrangemanget.
De ska även ha en käpphästhoppning, så vi gör den gamla käpphästen här hemma så fin som möjligt. Den har fått ny man med fina rosetter



Även Marcus ska dit med ett par kompisar, fast han ska bara gå på spökvandringen. En tur på ridstigarna genom den mörka skogen där det dyker upp både det ena och det andra


Karro & hennes kompisar ska sova kvar på cafeterian där de ska ha filmkväll, äta pizza & godis & antagligen fnissa sig genom hela natten.



Måste bara till slut visa världens finaste häst, som tyvärr inte finns mer.
Mon Ami, ett underbart sto som tyvärr fick alldeles för ont i sitt ben för att orka leva vidare.
Känns jättetomt..
Men "Mammas lilla bitch" kommer alltid att finnas hos mig ändå.

Helt slut

Det krävs inte mycket för att köra slut på mig nu för tiden.
De två senaste dagarna har helt tömt alla reserver på kraft jag hade, så idag har jag bara sovit..

Barnen var lediga från skolan måndag & tisdag.
I måndags var jag först med Marcus till en skteboard ramp där han fick prova på att åka, han gillade verkligen det.

Efter det hem, fixa lunch & duscha.
Sen iväg med dottern till stallet. Jocke kom dit & bytte av för jag skulle direkt till jobbet för att jobba mina två timmar.
Kom hem strax efter åtta, då hade Marcus en kompis som skulle sova över här. Det var Dennis, son till min bästa kompis Sanne. En jättego kille på 12 år.

Tisdagen kom & med den en till dag med full fart :o(
Åkte iväg på förmiddagen till försäkrningskassan, lämnade det senaste läkarintyget & pratade lite om att jag börjat jobba 25%. Handläggaren var en enormt trist & tråkig dam, som bara frågade & frågade...Kändes som om jag fick försvara båda att jag var utbränd & att jag börjat jobba igen. Kände mig besviken när jag åkte därifrån.
For direkt till frisören med Karro som behövde klippas. Hon blev jättefin i håret (som vanligt).
Hem, gjorde ugnspannkaka åt de tre hungriga huliganerna. In i duschen & iväg till jobbet.
Slutade kl fyra, hemma tjugo minuter senare. Vid tjugo i fem satt jag & Karro i bilen igen, för det var dags för stallet.
Passade på att ta en långpromenad med hunden eftersom Karro hade teori.
Det var skönt.
Hemma igen vid halvsju, bara för att släppa av Karro & hunden. For sedan iväg på målarkurs.
Gjorde klart en saftkanna & ett fruktfat som jag målat med oljeteknink.




Hemma igen runt halv tio.
Så ont i axeln att tårarna bara rann.
Jocke skulle göra varma mackor åt mig, hade ju inte ätit på hela dagen...
Då gör han mackor UTAN tomat på????
Vi har alltså bott ihop i över 14 år, men han kommer fortfarande inte ihåg eller lägger märke till någonting om mig....
Det sårar mig, vet att det låter fånigt, men det gör faktiskt det.
Det känns som om han inte tycker att det är viktigt...Han orkar liksom inte lägga det på minne...
Eller så bryr han sig överhuvudtaget inte alls...
Det sårar så långt in i hjärtat så han har ingen aning om det.
Usch, det ser verkligen patetiskt när jag ser det skrivet, men det är faktiskt så det känns.
Spelar ingen roll att prata med honom om det, han vill aldrig prata om någonting.....

Godmorgon

Sitter här med en mugg rykande varmt te & ska alldeles strax åka till jobbet.
Borde vara förbjudet att börja kl 6 en söndagsmorgon ;o)
Fast å andra sidan jobbar ju jag bara till kl 9, mina kollegor får slita ända till kl 18.

Red inte igår heller, är fortfarande inte frisk,hostar & snorar, men det börjar bli bättre.

Har lite funderingar eller tankar om framtiden...

Ska anmäla mig till en kurs med jycken, vill se om det fortfarande är lika kul att jobba med hund. OM jag tycker det så funderar jag på att köpa en till jycke, något större modell, för att ta upp tränandet & tävlandet igen. Tyvärr så är inte Pepsi något att tävla med. Han är världens goaste hund & faktiskt ganska lydig, men eftersom han är så rädd för det mesta är det ingen mening att ta ut honom på tävlingar.
Men om jag ska köpa en till jycke, måste jag bygga en hundgård där de kan sitta var femte vecka när jag jobbar förmiddag.
Som det är nu har mina föräldrar Pepsi dom veckorna, men jag kan inte begära att de ska ta hand om två hundar plus sin egen. Tror det kan fungera med en hundgård, med hus till förstås. De kommer att sitta där från ca 7:30, när Jocke & barnen åker till skolan. Sen kommer Marcus hem vid 13:30 & jag är hemma strax efter 14. Å som sagt, det gäller ju bara var femte vecka.


Karro ska jobba uppe vid ridskolan idag. Hon har ju blivit vice-ordförande i den ny startade "mini-sektionen" vid Kumla Ridklubb. En liten underavdelning till ungdomssektionen & idag skulle de hjälpa till vid hopptävlingarna & få lära sig vara funktionärer.
Hon tycker det ska bli jättekul. Tror att hon skulle vara tidtagare i tre klasser. Då får hon sitta bredvid en tjej ur ungdomssektionen i de första klasserna för att lära sig, sen får hon själv ta över tidtagaruret..

Nähä, dags att borsta tänder & åka...
Ha en bra dag

Ingen bra dag...

Usch, idag har jag ingen bra dag.
Allt känns hur trist som helst.
Har ingen lust med något, känner mig bara grå, grå, grå, grå............

Tårarna bara rinner helt utan anledning, vet inte varför.
Har blivit varnad för att det kan komma lite bakslag när man börjar jobba, men trodde att jag skulle klara mig.
Man hamnar i en underlig sits.
Visst, det är jättekul att komma till jobbat, träffa arbetskamrater osv...
Men samtidigt känner jag att jag måste ta på mig en mask.
Jag SKA tycka att det är kul att komma igång ( å det gör jag ju) men jag tror inte att folk riktigt förstår vilken ansträngning det är att gå in på fabriken, le & prata med allt folk.....

Jaha...nu kommer tårarna igen..